Ibland har man riktig idétorka. Men så kommer en dag ett nytt garn in i butiken, Svarta Fårets Ullgarn i 3 olika bruna nyanser, alla helt naturliga färger utan färgning. Underbart! Jag är väl kanske lite konstig, eftersom jag nästan blir som förälskad i en garnkvalité! Men jag tycker jag har en bra förklaring till det faktiskt. 1993 fick jag frågan om jag skulle kunna tänka mig att börja jobba lite smått åt Stefan på Ullprodukter i Hallen, Kilafors. Efter lite funderande kände jag att det kunde vara kul att prova, och samtidigt kunna tjäna lite pengar. Jag hade då två barn, 3 och 5 år gamla som jag var hemma med. Till en början jobbade alltid Stefan och jag tillsammans med att tvinna, haspla, vrida och förpacka 1-, 2-, 3- och 4-trådigt Svenskullgarn i 4 färgnyanser som vi senare blandade till olika kombinationer. Vi gjorde även Lovikkagarn, Ulrik och Hårga. Senare vågade jag låta Stefan jobba på de nedre våningarna med att väga in, plyscha, blanda, karda och spinna ullen, och jag tog hand om jobbet på övervåningen. Jag var under en period 1995 barnledig då vi fick vårt sista barn, en flicka som inte tyckte om att sova. Vilken tur att jag då fick komma till Spinneriet och jobba lite i min ensamhet, rensa tankarna och samtidigt känna att jag hanterade de spunna trådarna utan att behöva tänka på vad jag gjorde. De arbetsmomenten satt rotade, likaså att knyta ihop härvorna i haspeln. Där på Spinneriet kom min förkärlek till ullgarnet, och när nu Svarta Fåret kom med de nya nyanserna kom genast nya modeller upp i hjärnan. Några har jag förverkligat, faktiskt i alla 3 grovlekarna och i alla de nya färgerna. Och fler modeller kommer, det kan jag lova.
Ha en riktigt skön vårdag 🙂
//Maria